Planen för den här resan började redan för ca ett år
sedan, våren 2016 då Johanna (vår yngsta) verkligen bestämt sig för att
efter studenten åka till Australien för ca ett år. Hennes tanke var att gå
en bartenderkurs och därefter hanka sig fram i landet som bartender
kombinerat med upplevelser. Jag och Micke behövde bestämma hur vi skulle
göra, vi ville hälsa på henne under våren 2017 och behövde planera våra
semesterdagar, jag har kalenderår och Micke april-mars. Vår tanke då var att
kombinera Australien med Bali, hur länge var lite oklart.
Johannas plan från början var att åka redan tidigt på
hösten men eftersom vi hade våra två ponnyer att ta hand om medan
storasyster Jennie studerar i Sundsvall bestämde hon sig tidigt under
sommaren för att åka i januari istället. Ponnyerna hade varit till salu ett
tag men vi vet att det kan ta tid innan rätt köpare dyker upp och dessutom
kunde hon jobba och spara extra reskassa.
I det avseende ändrades också vår plan för vad skulle
hon med oss till precis när hon skulle frigöra sig och uppleva något på egen
hand? Vi spånade hit och dit och tänkte länge på Bali som grundplan och kom
inget längre. Sommaren kom,,, och gick,,, hur skulle vi göra? Skulle vi ändå
åka till Australien eller skulle vi helt tänka om? Att vi skulle åka
någonstans i fem veckor var vi helt överens om.
I augusti, precis lagom till att Jennie skulle åka till
Sundsvall inför höstterminen, kom precis rätt familj och ville köpa Miro.
Det var tungt men tjejerna har blivit äldre och för att just Miro ska komma
till sin rätt och må bra krävs verkligen rätt ryttare och familj. Han är en
välutbildad ponny, ögongodis med stark vilja, energi och har många förslag
som tjejerna verkligen lärt sig massor av både vad gäller kunskap, tålamod,
mål, ta ett steg i taget, klappa, berömma,,,, listan kan göras lång för
denna charmiga ponny. Inte att förglömma är hans tidigare ägare som alltid
funnits vid vår sida, kärlek till er fam Penot.
Under hösten arbetade jag heltid och pluggade på 25%
samt hjälpte Johanna vid behov med fina Jumanji, ponnyn vi hade kvar. Micke
var som vanligt den bästa markservicen vi kunde ha med tanke på jourer i
stallet, träningar och tävlingar, vilket team vi varit genom de här åren med
ponnyerna. Jag hann inte tänka på annat än jobb, plugg och Jumanji (när
Johanna jobbade). Micke spånade och tänkte desto mer. Jag känner mig ibland
lite taskig men jag ORKADE verkligen bara lösa dagen och lyssnade ”sådär”,
kom med idéer ibland men mest väääldigt spånande planer.
Tillslut bestämde vi oss, utan Johanna, för att det
blir Thailand som bas och om hon ville och kunde fick hon hänga med oss den
stund hon kan. Det var i början av september och om vi skulle hänga med på
Qatar`s kampanj hade vi en vecka på oss att fatta beslut. Sisat kampanjdagen
bokade vi Sverige – Doha – Bangkok tillsammans med Johanna den 27/1 2017, vi
med hembiljett den 3/3 och hon med Thai till Sidney den 3/2.
Hösten fylldes med dressyrtävlingar och jourer i
stallet kombinerat med jobb och plugg. Det är klart vi träffade underbara
vänner och övriga familjen emellanåt också. Jullovet kom och Jennie och Cam
bodde också hemma. Jumanji var fortfarande till salu men vi spekulerade i
hur vi skulle lösa omhändertagandet av honom de fem veckor jag och Micke var
på semester, jag kunde ta hand om honom när jag kom hem. Skulle han säljas
så var det verkligen viktigt med ett harmoniskt hem med erfarna vuxna och
duktiga ryttare. Att et skulle bli för tufft med skolan om Jennie själv
skulle ta honom med till Sundsvall, det var vi eniga om.
Vi trodde verkligen han skulle stanna hos oss med mina
fina halvt erfarna syskon och deras duktiga barn som hjälp medan vi var
borta, tillsammans med närvarande och stöttande människor på ridklubben där
han stod. Jag skulle, tillsammans med kusinerna, kunna ta hand om honom när
vi kom hem. Jumanji är verkligen en klippa som alltid är lyhörd och försöker
vara sin ryttare till lags, en trygg och fin läromästare såväl för nybörjare
som den som kommit uppåt i dressyrklasserna men också den där riktiga
mysponnyn man kan rida ut på ensam eller stå lääänge tillsammans med i
boxen, en ponny som ger glädje och självkänsla.
Men söndagen innan vi åkte flyttade han till den
absolut bästa familj vi kunde tänka oss för honom och det bästa av allt är
att han bara bor 35 min bort och vi kan lätt hälsa på. Ponnyerna löste sig
verkligen som på beställning, helt otroligt med tanke på hur det ser ut på
den fronten. Det är svårt att sälja, speciellt när man har de krav som vi
hade <3
Ja, ponnyerna löste sig på absolut bästa sätt, men våra
ändrade resplaner hänger fortfarande i luften trots att vi redan är här.
Själv skyller jag på ”för många bollar i luften under hösten och vintern
kombinerat med en massa pusselbitar i livet som snurrar runt och behöver
falla på plats”. Jag har hela tiden vetat att alla bollar kommer falla ner
och pusselbitar finna sin plats under januari, och det har de verkligen
gjort. Jag tror få människor i vår närhet förstått vårt livs omställning det
sista halvåret, från att gemensamt med våra fina tjejer bygga upp en nära
gemenskap tillsammans med deras fina ponnyer till att sakta avveckla detta
till något vi ännu bara kan sia om, men vi vet att vi alltid kommer finnas
för varandra i framtiden oavsett vad som händer. Det kommer vara tomt att
komma hem när inga ungdomar eller ponnyer finns där.
Jag fick mina 7,5 högskolepoäng till Verksamhets
Förlagd Utbildare vilket jag är stolt över, jag och Micke är på starten av
vår tvåsamhetsresa, starten på resten av vårt liv tillsammans och Johanna är
med oss någon dag till, Jennie fortsätter sina studier till journalist i
Sundsvall. Framtiden vet vi inget om, men där finns flertalet tankar, idéer
och outforskade önskningar att tillsammans forma som mål för vårt framtida
gemensamma liv. Nu är vi i alla fall här och lever i nuet.
Uppdatering följer om någon dag…….