Bangkok

Fredag morgon, klockan stod på 06.30 för dusch och packa ner det sista i våra väskor. Det kändes faktiskt lite tråkigt att lämna ett rum som varit vårt i 5 dagar och som vi trivts med, men nya utmaningar och livshändelser väntar…

Vi tog faktiskt en taxi till piren denna tidiga morgon även fast det var ganska kort promenad, vi tänkte på Johannas lite tyngre bagage som skulle bäras en bit. Vi var verkligen i tid innan färjan avgick och njöt av morgonen. Tillbaka vid piren i Baan Phe gick vi till minibuss/taxistationen ca 10 min bort. Åter väntan på att få åka med siktet inställt på flygplatsen i Bangkok. Minibussresan gick snabbt, smidigt och bra även fast chauffören hade någon tanke om att komma fram först, hur man nu kan ligga först i den här trafiken, HeHe. Plötsligt när vi närmar oss flygplatsen stannar Taxiföraren och säger –Airport, here…. Vi tittar på varandra och fattar ingenting mer än att till flygplatsen är det en bit kvar. Chauffören hoppade ut, viftade till en taxikille, öppnade sidodörren till oss som snällt hoppade ur med alla väskor. Vi som skulle till flyget fick ta en taxi sista biten men det ingick i priset visade det sig. Det här med logistik av människor är de riktigt bra på här i Thailand, det är bara vi som fattar lite trögt ibland eftersom språken/engelskan är lite si och så emellanåt.

Vi var tidiga även på flygplatsen och checkade in Johannas bagage till Sidney innan vi åt en enkel, långlunch med Johanna innan det var dags för henne att genom passkontrollen och vidare mot Sidney. Klart det blev kramkalas men vi lyckades göra det snabbt och enkelt, vi ses ju till sommaren tror vi även fast hon ingen hembiljett har (jag erkänner, jag fick verkligen hålla igen en stund efteråt). Johanna ska vara i Australien på obestämd tid, börjar med en bartenderutbildning i fyra veckor och därefter resa runt och åker hem när hon får längtan eller pengarna sinar. Vi önskar henne många goda erfarenheter och upplevelser.

Nu börjar en ny fas i Mickes och mitt liv, med vuxna självständiga tjejer får vi klara oss på ”tu man hand”. Med tanke på att vi ingen tonåring har hemma och ingen ponny står kvar i stallet är vi extra tacksamma för att vara på resande fot precis när det händer. Det första vi gjorde var att åka till Khao San Road i Bangkok där vi bokat in två nätter på ”D&D inn”. Det är ett myller av människor på ”Khao San” av alla det slag, det är underbart och här är man alltid rätt, love this. Vi har faktiskt bott på det här hotellet förut och skojade med tjejerna om det lyhörda rummet och stenhårda sängarna, att det var enkel lyx för oss då. När vi kom in på rummet blev vi glatt överraskade, nyrenoverat och jättefint tycker vi och sängarna absolut perfekta för oss.

Det första vi gjorde var att ta oss upp på taket för att njuta dagens sista strålar. En sak jag tror jag aldrig kommer tumma på vid boende i Bangkok så är det möjligheten till takterrass, här finns en pool, det är mysigt men oviktigt. Efter skymningen tog vi oss ut i vimlet, gick mot floden och till slut in i en gränd för att äta. Kan säga att jag sov som en stock hela natten även fast man hör lite DunkaDunka från alla barer i närheten.

Vi hade planerat att gå upp tidigt på lördagen men ingen ställde klockan, vi tror ju att vi ska vakna tidigt, fniss. Aja, vi var i vilket fall taxiredo runt 10-tiden för att ta oss till Chatuchack weekend market. Vi strosade runt i flera timmar på marknaden men handla, det är ett utvecklingsbart område för oss även om ett par byxor fick följa med. OM man blir väldigt köpsugen på denna marknad kan man alltid skicka hem sina nyförvärv med flyg direkt och slippa släpa på det i bagaget. Här på marknaden lyckades jag också gå på en ståtoa, tycka vad man vill men nog känns det bra att slippa sitta på en toalettring, eller försöka låta bli. Det här känns faktiskt mycket mer hygieniskt men förstår att det är besvärligt för endel. Riktigt god mat lyckades vi också få i oss.

När vi skulle hem bestämde vi oss för att gå de närmare 9 km, eller så långt vi tyckte kändes ok i värmen. Vi korsade vägar och gick under broar, över broar och längst vägar. TukTuk förare ville gärna att vi skulle åka med dem och tyckte det var på tok för långt, men vi knallade på i värmen. En man på cykel trampade bredvid oss en bit och pratade med oss, han var riktigt duktig på engelska. Till slut hade vi gått hela vägen, det kändes i benen att det är någonting annat än att gå närmare en mil hemma i gympadojor.

På kvällen bestämde vi oss för att stanna ytterligare en natt i Bangkok men bokade nytt hotell på en bakgata till Khao San och på söndag fm flyttade vi in i ett rum på ”Sleep with inn”, bra namn va, lätt att komma ihåg. Rummet var verkligen toppen, tänk att lyckas två gånger på raken. Efter flytten tänkte vi vara lite turistiga och tog en TukTuk som ville ta oss till en ”turistbyrå” och sen flodbåt, jodå det skulle ingå i priset. OK, vi fixade turistbyrån, men sura blev de när vi inget ville boka. Vi frågade om olika sätt att ta oss till Ban Phe även fast vi hade koll på läget, JooDåå nog blev vi erbjudna hutlösa priser på minibuss, taxi och buss men de priserna vägrade vi boka något för.

Efter ”turistbyrån” var det dags för flodbåt och helt plötsligt skulle det kosta 1200bath efter prutning (det startade på 1700 bath). Chauffören hade redan tidigare i våra samtal listat ut att vi var vana resenärer så han tyckte det var ok att vi betalade för resan med invändningen att vi gärna strosade i området där i var. Vi tittade vart vi var och tänkte gå genom Grand Palace och se Wat Phra Kaew men det var inhägnat med poliser, antagligen för sorgeåret för kungen som dog i höstas och vi valde att låta bli att gå in där. I stället blev det promenad till Wat Phra Chetuphon (Wat po) precis bredvid med den enorma liggande Buddha. Det är mäktigt med dessa tempel, förundras alltid över harmonin som råder och vilken tid det måsta ta att bygga och vilken omsorg att förvalta. Jag skulle absolut kunna besöka hur många som helst.

Efter templet gick vi till The old town där vi strosade omkring och bara tittade. Det var många trånga gränder vi gick genom och ibland kändes det kanske lite privat även fast det inte var det, vi fick verkligen se hur de bor och jobbar där på bakgatorna. Till slut blev vi hungriga och satte oss på första restaurangen, HOPPSAN. De hade bara fisk så det blev fisksoppa och hon tyckte vi skulle ha en stor portion var. Den bestod av två riktigt sega, små fiskbullar (gick inte att dela med sked), tvåskivor halvseg fiskpudding och något som såg ut som vitt bröd, men det var fisk. Micke åt upp allt och jag åt av allt och lämnade bara lite, smaken av fisk var diffus och OK, men tuggandet….. buljongen smakade mest bara buljong och den stärkte vi upp med torkad chili. Det var säkert nyttigt, en upplevelse var det absolut och erfarenhet att ta med sig. De som känner mig vet hur jag varit med mat, numer tror jag inget förvånar att jag vågar prova. Efter promenaden blev det takterrassen och invänta den mysiga skymningen innan det var dags för oss att ta oss ut i vimlet för en sen middag. Vi bokade också in ytterligare en natt här, härligt att kunna vara så spontan.

Måndagen ägnades åt att ta express Boat på Chao Phraya till China Town där vi vandrade runt i shoppinggränderna. Till slut hade vi lyckats handla en ryggsäck, en massa pennor (jag är galen i pennor), en i-phone sladd och en liten sportmidjeväska (glömde min hemma, till jogging). Därefter blev det Express Boat en bit och sen promenad hem till takterrassen. Vi bokade minibuss till i morgon då vi åker vidare.

Någonting vi verkligen är glada över under dessa dagar i Bangkok är att vi valt att promenera många mil, vi har fått se mycket mer och gett oss så många fler upplevelser och möten än vi hunnit med från en taxi eller TukTuk.