Ko Lipe, lördag 28/2 - onsdag 4/3  

Den stora speedboat som tog oss från ”Ko Tarutao” till ”Ko Lipe” bröt vågorna riktigt bra, vi bara susade fram. Efter en dryg timmes resa var vi framme. Alla passagerare klev av på en plattform ute i havet, därifrån får man ta sig med longtailboat till den strand man tänkt sig att bo, 50 bath per skalle får man betala. Vi hade sett ut Pattaya Beach med den fina vita lena sanden och hoppade i båten som skulle ta oss dit, den var nästintill överfull. Inga restriktioner här inte.

Klockan var ca 14.30 då vi klev av på den västra änden av Pattayastranden. Vi släpade ur våra väskor och satte ner Jennie och Johanna vid ett bord för att äta lunch och passa väskorna, medan jag och Micke gick iväg längst stranden för att leta boende. Vi gick och gick och gick längst hela stranden. De flesta boendena låg ganska högt i pris och de flesta rum för fyra var slut. På vägen tillbaka kollade vi in ett riktigt billigt ställe för att ligga på den här ön, 900 bath för ett rum med fläkt. Det var det snuskigaste rummet vi någonsin sett, riktigt äckligt, fy, usch.

Längst västerut på Pattaya Beach, där tjejerna satt och väntade, ligger Pattaya Song, en bungalowanläggning som sträcker sig längst bergssidan och upp på höjden. Vi hade faktiskt  tittat på en bungalow här när vi klev iland, då var det ståtoa som gällde. Det hade kunnat funka en natt men inte på sikt. Vår uppfattning var det var deras sista lediga Bungalow, men då vi kom tillbaka från vår promenad talade ett äldre Svensk/Norskt par talade om för oss att det borde finnas fler bungalows och att åtminstone de hade toalett i sin. I den enkla receptionen frågade vi ifall de hade någon mer bungalow att titta på, men de verkade inte förstå vad vi menade, de kunde knappt ett ord engelska. Efter lite gestikulerande fanns det i vilket fall fler bungalower att titta på och vi fick ett toppenrum högt upp på bergssluttningen med utsikt över stranden och havet, med vanlig toa, och fläkt, för 1000 bath per natt. Tänk vad vi fått leta i onödan, vi var ju på rätt plats ifrån början.

Rummet var ganska litet, och med den extra madrassen på golvet var golvet täckt av sängar och väskor, en liten gång ledde till toaletten. På dagarna ställde vi upp extramadrassen mot väggen, det gav två extra kvadratmeter, mer behövs inte. För att ta oss till och från vår bungalow krävdes en vandring uppför 82 trappsteg, gratis motion kallas det, hi, hi, det gillar jag.

Fyra nätter stannade vi här, det betyder att vi hade tre hela dagar att fylla med aktiviteter. Första dagen gick vi till en av de andra stränderna, Sunset Beach, där vattnets olika strömmar tillverkat ett C av stranden. Vi gick helt fel och en jätteomväg för att ta oss dit. Solen var brännhet och det hade varit smart med kepa längst promenaden. Jennie´s näsa blev helt bubblig och hela mitt ansikte reagerade på hettan, vet inte ifall det berodde på den aloe vera jag smort in som solskydd (har aldrig reagerat så förut). Väl framme lade vi oss längst ut på sanddynen och badade, snorklade, byggde i sanden och plockade snäckor. Efter ett tag hade vatten stigit upp igenom sanden och bildat en pool precis där vi låg, det var högvattnet som var på väg in. En privat pool fick vi i vilket fall. Innan vi gick "hem" åt vi en sen lunch på restaurangen uppe på höjden där det fläktade skönt och utsikten var toppen. På hemväg hittade vi rätt väg som går genom        ”Chao-Lay” folkets by och vidare fram till en liten gågata med restauranger och småaffärer, det är på denna gata man hittar nattlivet.

Det sägs att detta är en av de bästa platserna i Thailand att snorkla på och det förstår man redan redan innan man nått fram till ön. Vattnet är kristallklart och turkost med bra siktdjup. Vår otur vad gäller snorkling håller i sig även nu. Först höll vi på att inte få snorkla alls pga att Thailands Prinsessa skulle besöka ön för att inviga den skola hon bidragit till. Av säkerhetsskäl fick båtarna ligga stilla de dagarna. Vi hade dock tur att få veta detta i tid och kunde boka ”sista chansen” snorkling för oss. Naturligtvis blåste det och var mulet redan på morgonen då vi hoppade i båten, ingen återvändo. Första stoppet låg vid ett rev, det var något strömt i vattnet men ingen fara. Vilka otroligt vackra koraller, både hårda och mjuka, i alla möjliga färger, blå, lila, rosa mm. Fler av sorterna var nya för oss. Tänk att färgerna kan vara så vackra trotts det lite mulna vädret och, det för dagen, något oklara vattnet. Vi gjorde ett snorklingsstopp till innan vi fick gå iland på ”min” strand på "Ko Hin Nagm" fylld med vackra, runda svarta stenar (stentokig som jag är). Några vita låg där också men det var nog korall allihopa. Här bygger man sig ett stentorn av de brännheta stenarna. Lunchen åt vi på Ko Rawi stranden där man även kunde snorkla från stranden. Det gjorde Jennie och Johanna, men mest matade de fiskarna med kex. Det lät ganska lustigt då de skrattade i sina snorklar när fiskarna kom och åt ur deras händer, som delfiner eller nått, hi, hi. Då det var dags att bege sig till nästa strand såg vi hur de mörka molnen började slicka bergen på ön mitt emot där nästa snorklingsstopp låg. Vi åkte dit och hoppade i, efter en stund öppnade himlen sig. En annorlunda syn att simma med näsan i vädret och se regndropparnas krusningar underifrån. Egentligen hade vi ett stopp kvar men den kloke båtföraren styrde kosan hemåt. Det kändes som ett smart drag då regnet öste ner så man kanske bara såg ca 50 meter åt alla håll. Lite läskigt kändes det då vi åkt förbi änden på ”Ko Adang” och ön inte syntes längre, och inte heller ”Ko Lipe” syntes. Tänkte på när jag och Stina rodde vilse på lilla Dalkaren i dimman, vi skrattade så vi nästan kiknade den gången. Det gjorde vi inte nu, tänk att fara vilse på ett hav. Det var fyra båtar som följdes åt i regnet och de som körde hade antagligen full koll, de bor ju här under monsunen med allt regn det innebär. Under färden började det även blixtra och mullra.

Vattnet kändes hett runt våra avkylda kroppar när vi kom till stranden och hoppade i. Därefter skyndade vi till rummet där vi fick duscha kallt. Tror det är första gången vi verkligen saknat det varmvatten vi varit utan, ute på öarna. Efter vår dusch la vi oss och sov i någon timme. Det regnade fortfarande då vi vaknade, men det ljusnade bland molnen. Micke passade på att ladda sin mobil då strömmen slogs på mot kvällen, fräs sa det om den fuktiga telefonen. Ja, ha, då har vi bara en telefon då. Lite matt på sig själv var Micke kan jag lova. Vi bestämde oss för att köpa den billigaste telefon vi kunde hitta senare på Langkawi (Malaysia).

Sista dagen på ön stannade vi på stranden vid vårt boende. Sanden här är helt fantastiskt vit och finkornig, sanden är så vit att den inte ens blir varm av solen. Tänk att få ha den sanden hemma i sandlådan, perfekt att bygga skulpturer med, och de håller riktigt bra även om det regnar på dem. Dessutom är det bra snorkling precis utanför där vi bodde, koraller och en massa fiskar att titta på. Ja, självklart fanns Nemo där också, då är snorklingen räddad. Jag och Micke såg faktiskt en drakfisk där ute.

Det har regna ganska rejält en stund varje dag här ute på ön, men det är faktiskt bara skönt. Det enda tråkiga är att allt torkar så dåligt i den fukt som bildas. Utan AC på rummet torkar det dåligt där med och man får planera in sina tvättider, vi lyckades ganska bra förutom då vi var på vår snorklingsutflykt och hade tvätt hängandes ute, den blev i vilket fall väl sköljd.

Det är synd att öar som denna exploaterats så hårt, de skulle bättre sparas för framtiden om de enbart vände sig mot turister som intresserar sig för den vackra natur och undervattensvärld de har att erbjuda. Som väl är sparas ännu så länge öarna runt ikring för den som vill leva Robinsson liv.

 

 

I väntan på båten.

Vackra, obefolkade "Ko Khai" som vi for förbi.

Glass till middag.

Nog har vi det underbart.

Vår egen strandpool.

Sämre utsikt kan man ha till lunch.

Stadsplanering.

Micke och Johanna snorklar utanför vår Bungalow.

Ko Hin Ngam.

Oväder på väg under snorklingsturen.

Jennie´s sandsköldpadda.

Magic Sand, tornet byggt genom att droppa sandvatten.

Snäckor, riktigt goda, kokta med vitlök och hete basilikalöv.

Johanna smakade också, men svalde inte.

Vår bungalow.

Longtailtur från ena änden av stranden till andra, för vidare transport till Lankawi.