Resedagbok

Langkawi, onsdag 4/3 - tisdag 10/3

Då vi skulle boka resan över till Langkawi (Malaysia) visade det sig att förmiddagsbåten var fullbokad, vi fick vackert vänta på eftermiddagsbåten. Tänk att det finns de som begränsar antalet passagerare på båtar, vi har varit med om det motsatta ett antal gånger. Medan vi väntade på båten passade vi på att göra skolarbete, det funkade ganska bra trotts värmen. Lite snorkling hann vi också med innan det var dags att ta sig med longtailboat till andra änden av stranden där passkontoret stämplade ut oss ur landet, lite knepigt kändes det att lämna ifrån sig sitt pass och inte ha koll på dem på någon timme då researrangören tar hand om dem på resan över havet.

Båtresan gick bra och vi klev i land vid "Telaga Harbour Park" där vi fick vi tillbaka våra pass och den traditionella blankett att fylla i. Passen fick vi tillbaka genom upprop, kan lova att namnen låter lite annorlunda på annat språk, hi, hi. Blanketten skulle fyllas i sen skulle passen lämnas in igen för att därefter bli stämplade. För att få våra passtämplar fick passen åka moppe mellan terminalen och passkontoret och tillbaka igen, vi har slutat bli förvånade. Här i Malaysia fick vi direkt 90 dagar, tänk om det vore lika enkelt i Thailand. För att förnya visumet i Malaysia behöver man bara åka ut ur landet i 48 timmar och sen har man 90 nya dagar.

En svensk kille som verkar bosatt sig på Langkawi tipsade oss om ett hotell vi faktiskt tittat lite på, ”Aseania”. Killen ringde till och med och ordnade rum till oss där och sade att tjejerna skulle gilla det med tanke på poolen. Vi tog en minibuss till hotellet, som visade sig vara riktigt stort, över 200 rum. Vårt rum var också jättestort. I vilket fall i jämförelse med de få kvadrat vi tryckt ihop oss på de sista veckorna. Poolen ska vara den längsta i hela Asien, det tvivlar vi inte på med sina 155 meter. Poolen bestod av fler sektioner. Först en vanlig pool som var sammankopplad med en större pool där en poolbar och två vattenrutschbanor uppbyggda i vegetationen fanns. Denna pool sammankopplades med en barnpool med vattensprutande svampar och en mindre vattenrutschbana. I anslutning till den låg en strandpool med vågor. Det finns mer, avslutningen var en promenadpool som gick runt i en längre slinga. Poolområdet och utsidan av detta äldre hotell är väl skött, men tyvärr är insidan eftersatt en del med trasig AC (vi klarar oss utan) och mögelfläckar på toalettdörren. Städningen kan man inte klaga på, inte frukostbuffen heller.

Vi har läst på en del av Langkawi och det vi bestämt oss för att göra var att hyra bil för att se oss omkring. I närheten av hotellet ligger ”Underwater World” och det ville vi också se. Redan första dagen gick vi på ”Underwater World”, det var regnet på eftermiddagen som avgjorde den saken. Regnsäsongen börjar redan i mars här nere i söder och det regnar ganska rejält en stund varje eftermiddag eller kväll och på nätterna.

På "Underwater World" finns, förutom undervattensdjur även en stor boaorm, flamingos, apor, en pappegoja som hälsade –Hallo på oss när vi gick förbi. Pingvinerna var de som var roligast att titta på, de är så söta då de vaggar fram och sen tar satts för att hoppa upp eller ner en sektion på stenarna. Sälar finns det också. Fiskar i en mängd färger, rockor, sköldpaddor, hajar, maneter, snäckor, muränor och mycket mer. Det häftigaste djuret var en "Leafy Seadragon" som finns i södra Australien.

Dagen efter akvariet hyrde vi bil och gick upp tidigt för att ha gott om tid på oss att köra runt ön. Lite varstans efter vägen satt aporna och tittade på oss, en del av dem visade tydligt att de gärna blev matade men vi hade inget tilltugg med oss, de fick klara sig ändå. Vi svängde av vägen för att doppa fötterna på stranden "Pantai Pasir Tengkorak" som skulle vara näst intill öde, men inte, det stod fullt med bilar där och vi hoppade över fotbadet. Vi fortsatte tills vägen tog slut vid ett lyxhotell med intilliggande golfbana, där vände vi. På tillbakavägen stannade vi till och blickade ut över ”Ko Tarutao”. Det ska skilja 5 km mellan "Langkawi" och "Tarutao", men det känns kortare när man står och tittar från den ena ön till den andra. Vi fortsatte turen runt ön, stannade vid "Langkawi Craft Complex", en hantverksby i en stor, luftig byggnad där det gick att handla en hel del hantverk från trakten. Det var intressant att se hur de, med flinka fingrar, flätar ihop korgar och hur det går till att måla vackra motiv för hand på tyg. För att få färgerna att stanna inom sitt område målar de konturer med flytande vax. Tygerna används till största delen till väggbonader och de var riktigt läckra, synd bara att vi i Sverige använder oss av en helt annan färgskala. Vi var de enda besökarna och då fanns det gott om tid för de anställda att ta sig ann oss. Själv tycker jag det kan vara jobbigt att ha någon gå i hasorna på en, då tappar jag sugen. Förutom tyger och korgar fanns även smycken, kläder, glas mm att köpa.

Nästa stopp blev vid några heta källor. Området var under uppbyggnad men en källa var tillgänglig. Vattnet var hett och endast med god vilja kunde man stoppa ner fötterna en stund, varför man nu stoppar fötterna i hetvatten när man redan är både varm och klibbig. Förhoppningen från vår sida var att det skulle finnas mat här men där gick vi bet. Vi hoppade in i bilen och körde mot Koah, öns storstad, för att äta och shoppa på "Langkawi Fair SM". Där fanns Mc Donalds, valet av mat var enkelt.

Langkawi är en skattefri zon och det ska vara billigare att handla här, men jag vet inte om jag tycker det vad gäller kläder. Sprit och elektronik är billigare, tur med tanke på att Micke behövde en ny mobil. Vi knallade runt i köpcentret, men fann inget direkt av intresse. Det vi däremot gillade här, var att vi kunde gå och titta utan att bli förföljd av personalen. I lugn och ro kunde jag prova några BHar och lyckades köpa två av märket Triumph för närmare 150 kr styck. Det är något billigare i Thailand har jag för mig men nu fick jag ju prova själv och det var värt mycket. Micke hittade en billig mobil behövde först ta ut pengar. Automaten på köpcentret var ur funktion och vi blev tvungna att åka till färjeterminalen för att ta ut. Det fanns en mening med det också, där var den tilltänkta telefonen billigare och vi slapp åka tillbaka till köpcentret. Med den nya telefonen i handen åkte vi in till centrum för att eventuellt hitta någonting att köpa, men vi blev inget fattigare där heller.

På ”hemväg” svängde vi förbi "Kota Mahsuri" och tittade på den mytomspunna legenden Mahsuris grav. Den vackra flickan Mahsuri anklagades för otrohet på 1800-talet, själv hävdade hon motsatsen men avrättades ändå med ett spjut genom magen. Det sägs att hon lade en förbannelse över ön att ingen utveckling skulle ske på 7 generationer, ön förblev också fattig till slutet av 1980 talet. Sant eller inte, en myt är det. Inne på området fanns lite fåglar att se men det vi hade åkt hit för att se fanns inte. En typ av mini hjortar, i storlek med en tax, som ska se ut som en blandning mellan rådjur och möss.

Då vi kom tillbaka till ”vår” strand lämnade vi tillbaka bilen och gick sen ut och åt. Alla middagar här har vi ätit på lokala restauranger med plaststolar. I Thailand är det så att den godaste maten serveras på denna typ av restauranger, både billigare och mycket godare mat, lagat med omsorg. Prismässigt stämmer det absolut här, antar att det är så smakmässigt också för det var mycket god mat. Mindre starkt, men med mer smak än i Thailand.

Här går korna lösa på som de vill och en kväll kom ett gäng kor och traskade på vägen, målmedvetet svängde de sedan av, in på en liten jordväg. Antagligen vet de var maten finns och var de hör hemma. Vid en av de enkla restaurangerna var jag och Johanna in på toaletten, ett plåtskjul bredvid själva restaurangen. Rätt som det var knackade det på dörren –”De får vänta”, tänkte jag. När jag och Johanna kom tillbaka till bordet satt Micke och Jennie och skrattade. Gissa vad som knackat på dörren, just det, några kor hade följt efter oss och blev nyfikna och knackade på med hornen. Vi hade hört någon hojta utanför dörren, det var för att jaga undan dem.

De övriga dagarna levde vi som charterturister, vi tyckte det var så skönt att bara vara vid poolen, äta lunch där och slappna av. Gott och billigt är det faktiskt att äta här på hotellet, speciellt ifall man väljer att handla mat av den trevliga kocken med eget, enkelt kök på poolområdet med inhemsk mat. Antar att det är ganska bra pris då det till största delen är Malaysier som verkar bo här. Malaysierna är muslimer och en tanke vi hade var hur kvinnorna kunde bada, de kan ju inte visa sig i bikini och bär oftast slöja. Svar på frågan fick vi, de badar med kläderna på, med slöja och allt.

Det första delmålet på vår resa går mot sitt slut och vi ser fram emot att för sista gången packa ihop våra väskor för att bege oss till Kamala på Phuket. Där ska vi hyra ett hus och tjejerna ska gå på Phuket Winfy School i några veckor. Dessutom får vi träffa VirrePirre med familj, det ser vi fram emot.