Resedagbok

Förberedelser, flyg och bron över floden Kwai

Det är en del att förbereda inför en längre semester på tre månader men efter som ingen skulle bo i huset tog vi det lugnt.

Vi har haft en overklighetskänsla inför resan, kanske för vår känsla av allt bara ska lösa sig funnits där, och det har det gjort. Overklighetskänslan kanske också beror på att det där riktiga pirret och suget efter att åka var annorlunda än förut, det kändes mer som att åka till stugan eller något. Under de senaste veckorna har vi TÄNKT på packning i form av antal väskor och ryggsäckar, med skräckfylld tanke på sist då vi reste runt med 11 kolli eller nått sånt. 1½ vecka före avresa fick vi av en slump hyresgäster i huset och det känns toppen, både för katter, kaniner, huset, dem och oss. På lördagen, två dagar före avresa, packade vi våra väskor. Och på söndagen gratulerade vi "Lill Dennis" och städade därefter ur huset.

Söndag kväll for vi till mormor Karin för att sova där sista natten precis som sist. En del tvätt fick hon stå ut med som "betalning" av att ha oss där, he, he.

Vi sov förvånansvärt bra den natten hela familjen och vaknade pigga och laddade inför flygresan. Micke hämtade två böcker från Johannas klassrum på morgonen som hon saknade i sin packning. Vid 9-tiden mötte vi upp farmor Inger hemma för vidare transport till Arlanda.

Väl på Arlanda gick allt hur bra som helst, hade förväntat oss att någon av tjejerna skulle "balla ur", det har hänt förut men inte då. Det enda som hände var att jag (Sussie) lyckades ha en sax i handbagaget och Jennie en passare, -farliga saker det. Våra platser i planet var de längst bak i mitten, toppenplatser faktiskt, nära toaletten. Maten var den bästa någonsin dessutom. Sova kan vi göra sen kom vi på och spelade kort, gjorde läxor, läste och försökte vila.

Framme i Bangkok runt 6.00 på morgonen gick allt fort, passkontroll med stämplar, hämta väskor och slutligen beställa Taxi till Kanchanaburi. Det är alltid lika spännande att se om väskorna hamnat på samma ställe som en själv, det hade de som väl var eftersom det mesta av tjejernas läxor fanns med där. Vi hade tänkt lyxa till starten av semestern med en minibuss till hotellet men det fanns ingen inne så vi fick tränga ihop oss i en vanlig Taxibil, trodde vi. Den var helt OK, stor och rymlig, en sån skulle man ha (jag som gillar stora bilar).

Taxichauffören var en tystlåten och sämre engelsktalande person som verkligen ville hjälpa "stackars oss" som inget boende hade i dit vi skulle. Han rattade genom Bangkok och stannade vid en resebyrå så vi skulle kunna boka boende, men vi ville se vad vi bokade, det var bara för honom att köra vidare efter att Micke talat i chaufförens telefon med någon som kunde bättre engelska och översätta till Thai.

Framme i Kanchanaburi efter drygt två timmar i Taxin fick vi chauffören att stanna utanför ett Thaikök, tjejerna var hungriga. Chauffören ville nog gärna stanna vid ett speciellt hotell för att tjäna lite extra men vi stod på oss. Med stekt ris med kyckling i magen hittade Johanna sedan en resort i närheten av Riwer Kwai Bridge som hade pool och var ok i pris (Sussie och Jojo fixade, de ni).

Vi hoppade i poolen efter incheckning och sov sedan en stund innan middagen. Thai-mat mmmm va gott. Efter middagen gick vi till självaste bron över floden, ser ganska vanligt gammal ut men har en gedigen historia.

Onsdagens aktivitet bestod i att åka tåg över den kände bron över floden Kwai och vidare till slutstationen Nam Tok, där tåget stannar i dag. Det började bra med att tåget var 1½ timme försenat, hmm, Thai Time, det var bara att fördriva tiden. På tåget var det ganska fullt och vi fick stå en stund innan vi fick plats på lite olika ställen. Historiskt är det en speciell resa om man tänker på vad de allierade krigsfångarna fått utstå. Antagligen var det fler som dog under bygget av järnvägen än de som stupade i kriget. Ca 100 000 beräknas ha dött under bygget. Den 2½ timmar långa, skumpande och ruskande resan var annars inget speciell. I Nam Tok kan man fara vidare ut på strapatser men eftersom vi kom sent med det försenade tåget valde vi att äta en sen lunch och sedan ta tåget tillbaka, ett riktigt gammalt trätåg. Annars hade "Hell fire pass" varit intressant.

Kvällsdopp i poolen i mörkret innan middagen hann vi med när vi var tillbaka.

På torsdagen tog vi en Taxipickup till krigsmuseet JEATH i södra änden av stan. Museet är uppbyggt av kopior av de bambuhyddor som de allierade krigsfångarna bodde i under den Japanska ockupationen av Kanchanaburi. Det var ett litet museum som sa mycket, bilder, teckningar, vapen, tidningsurklipp mm berättade hur fångarna hade det under byggnaden av "dödens järnväg" och hur det såg ut när broarna byggdes och sedan sprängdes. Bågarna på dagens bro över floden är ursprungliga från den gamla järnbron.

Efter besöket på museet tog vi en rejäl promenad till Tesco/Lotus till tjejernas lycka. Vi handlade inte mycket, men va roligt det är att titta på pennor, papper och brevpapper. Vi köpte galgar, linor och klädnypor som kom väl till pass vid kvällens tvättpass. Jennie och Johanna "gick i skolan" medans jag tvättade. Middagen åt vi vid floden.