Lov dag och moppe

4/12 - 8/12

Micke spelade på datorn med René, medan Lena körde hårt med oss övriga tjejer på gympa passet. Efter gympan blev jag och Micke kvar en stund och jag fick en lektion i hur man gör Papayasallad, det är sååå gott. Sen svängde jag förbi hemma och tog en dusch, innan vi for ner och åt lunch hos "glada farbrorn". En sväng ner på stranden hann vi också med innan vi hämtade tjejerna i skolan.

Efter skolan fick tjejerna titta på de första avsnitten av julkalendern, tillsammans med Angelika och Emelie (Timmer). De tycker nog den är bra för de tittade på den två gånger. Mot kvällen for båda familjerna ner till Deng för att äta middag och se på dagens avsnitt av en gammal julkalender,,, "Trolltider",,,, min favoritkalender. Den har jag hemma i sverige, därför ser vi bara vissa avsnitt av den här nere. Efter middagen for vi ner till en dykshop för att se om de hade flytvästar till barn, de hade de inte. Något Jennie och Johanna hittade var däremot simfötter, vi ska titta runt lite innan vi köper det åt dem. De växer ju ur dem så snabbt och då kanske man kan pruta på kvaliteten och de simfötter de haft tidigare har varit billigare och ändå mycket bra. Varken flytvästar eller simfötter blev det. Vi klarar oss nog ändå i morgon då vi ska på snorklingsutflykt.

Tisdag och kung Bhumibol´s födelsedag. För att fira hans födelsedag är alla barn lediga från skolan vilket ger oss en extra dag till utflykt.  Kl 9.30 samlades vi, fyra familjer, vid de i förväg inhyrda longtailbåtarna. Jennie och Johanna ville åka med Josefine och Emelie i deras båt. De var redan sex personer i båten och vi skulle vara nio i varje båt, jag åkte med tjejerna och Micke hoppade i den andra båten där familjerna Pettersson och Åhlin hade tagit plats. Det är alltid lika spännande, eller snarare läskigt, att åka båt. Man blir nästan aldrig erbjuden flytväst, så inte i dag heller. Vi begav oss iväg mot "Banana rock island" för att snorkla. När vi väl kom fram, efter ca 45 minuter, då kom flytvästarna fram. De hade faktiskt till och med två mindre västar med till Johanna och Emelie, Jennie och Josefine fick hålla till godo med varsin stor. Egentligen kan man tycka att det är viktigare med flytväst medan man åker båt, på djupt vatten, och att den kan tas av när man snorklar. Hur som helst så var det en helt OK snorkling och vi fick se många olika sorters fiskar, sjöstjärnor och koraller i många färger. En korallsort såg ut som jätteblåbär, har inte sett den sorten tidigare och det var skoj att se något nytt. Oturligt nog var vädret mindre gynnsamt det blåste lite och vattnet blev något grumligt, det gjorde färgerna mindre skarpa.

När tjejerna var nöjda med snorklingen satte hungern in. Micke simmade och hämtade frukten som vi hade i den båt han åkte med.  Tjejerna mumsade i sig frukten i väntan på att alla skulle snorkla färdigt. Efter en stund var alla nöjda och vi styrde kosan mot "Banana beach", en strand man enklast når med båt. Vi hade fått olika bud om ifall det fanns restaurang eller inte på stranden, därför hade vi med oss pastasallad till lunch. Mmm, det smakade förträffligt. Det fanns en restaurang på stranden, bra att veta ifall man tar sig dit någon mer gång och är för "lat" att ta med matsäck. Det blev en mysig eftermiddag på stranden med många barn, det fanns något att göra för alla. Bada, snorkla, bygga, ja det var bara fantasin som satte gränsar. Johanna kom förståss med händerna fulla med eremitkräftor, de behövde förståss ett bo. Givetvis ville hon ha dem med hem men vi tyckte det räckte med Rut och Per Ohlsson som vi redan hade där hemma. Vid 15 tiden tänkte vi snorkla en sväng till innan vi begav oss hemåt, vi hoppade i båtarna och begav oss i väg. Snopna insåg vi att longtail förarna styrde båtarna hemåt, det var bara att följa med då det är ganska högt motorljud och svårt att prata med den som kör. Väl tillbaka i Kamala sade förarna att det var för stora vågor för att snorkla, därför styrde de hemåt. Bra att de kan läsa säkerhet i vind, vatten och vågor.

Jag, Micke och tjejerna stannade på Kamala stranden och badade, snorklade (det finns inget att se) och slappade tills det började bli middagsdax. Jennie och Johanna hade ingen lust att åka hem, de hade så skoj i vattnet.

På onsdagen åkte Jennie och Johanna moppe till skolan då vi hyrt en kvällen innan. Jag och Micke skulle nämligen på moppe utflykt tillsammans med Lena och René igen medan barnen var i skolan. Vår förra utflykt gick söderut därför var det naturligt att åka norr över denna gång. Vi svängde av till en mindre väg redan vid Surin dels för att vi ville åka närmare havet och stränderna och dels för att vi ville kolla in den privata stranden precis norr om Surin beach, Pansea beach. För att komma till stranden var man tvungen att gå genom ett hotell, lite pinsamt kanske men det löste René genom att fråga om hotellpris och om vi fick se oss omkring. Vill man ha lugn och ro kan man bo och trivas här, men då får man betala en slant för det också, mellan 15 000 - 25 000 bath (3000 - 5000kr)/ natt. Kanske något för dyrt för oss vanligt dödliga.

Vi hoppade upp på våra moppar igen och fortsatte norr över. Vi hittade några utflykts mål till tjejerna efter vägen, bland annat ett "äventyrscentrum" med klättervägg. Vi for längs hela Bang Tao beach, den är rätt lång, mitt på finns massor av hotell men i övrigt är den ännu ganska öde och orörd, mycket natur vill säga. Vi stannade i norra änden av stranden för att fråga hur mycket det kostade att ta sig till "Banana Rock island" som låg precis utanför. Vi höll på att trilla baklänges, det var nästan samma pris som att åka longtail ifrån Kamala. Ja, ja något positivt förde stoppet med sig. Stranden var mysig och människorna som drev strandrestaurangen var trevliga, absolut ett bra utflyktsmål för hela familjen.

Vi rullade vidare och förundrades över naturen, och alla byggen som var i full gång lite här och var. Fattar inte hur det kan byggas så mycket, kan det finnas människor och turister att fylla alla dessa rum. Lite halvt fick vi svar på den frågan när vi stannade till i Naiton för att läska oss lite. Det var nästan tomt med folk på gatorna och de flesta solsängar stod tomma på stranden. Tids nog finner nog turisterna denna plats med.

Vår lunch åt vi slutligen på Nai Yang beach, där jag och Micke ätit en gång tidigare med tjejerna. Vi satt på en matta vid ett lågt bord på stranden och hade det mysigt. Det är nog mest Thai människor som äter på detta ställe, men maten är god och mysfaktorn hög. Väl värt ett besök.

Efter maten styrde Micke och René mopparna mot Phuket Town. Jag och Lena skulle till "Super cheap" för att handla. Naturligtvis började det regna efter vägen men inte värre än att man blev lite fuktig. På "Super cheap" finns nog allt, det gäller bara att hitta det man söker. Med andra ord är det inte enbart "super cheap" utan också "super stort". Jag hittade det mesta jag sökte förutom en utegrill, nya cykelkorgar glömde jag titta efter (våra har gått sönder). Det var nog någon mening med att jag inte fick med allt jag tänkt. Från klockan tre, och några timmar framåt kör bussarna enbart skolelever och då är bussarna fullproppade och inga fler resenärer får hoppa på. Vi hade förstås kunnat åka Tuc Tuc men föraren som ville köra oss verkade påverkad av något olämpligt, vi tackade nej och väntade. Slutligen, efter 1½ timme, kom då en buss och stannade. Den var ändå överfull med elever och klockan var över 17.00. Det var bara att hoppa på, först Lena och sedan jag. Lena kom upp på det bakre golvet utanför bussen, men var skulle lag få plats, med stora ryggsäcken på. Det var bara att ställa sig längst bak på fotsteget till bussen och hålla i sig i det som fanns. Tur man är "ung och uthållig". Efter ett bra tag klev ett barn av och jag kunde "avancera" upp till Lena på det bakre golvet, men fortfarande utanför bussen, då började det förstås regna. Det tog drygt 1½ timme att komma hem. Det grämer mig lite att kameran var kvar hemma, det hade varit skoj att få med detta äventyr på bild. Något som är mindre skoj att tänka på är alla dessa barn som far hemifrån tidigt, tidigt på morgonen, ofta före sju på morgonen och kommer hem först vid sex på kvällen. När träffar de familjen, leker och får vara barn. Många av dem satt och sov på bussen och ibland väckte någon kompis den som skulle kliva av. Vi är nog lite bortskämda och bekväma av oss hemma i vårt Sverige, eller så har vi det bara bra. Man kan se det som man vill.

Torsdagen blev en sån där, göra det som behövs, dag. Yoga behövde jag absolut, sen var det tvätt, städning, dagboksskrivande och läsning för hela slanten. I morgon kommer farmor och Hasse, och då vill vi göra annat än vardagssysslor. Vi lyxade till oss med middag på "Popeye", då vi varit så duktiga att arbeta hela dagen. Vi fick förstås cykla hem i regnet, det gör inget, det är bara skönt.

Vilken dag, den gick nog i längtans tecken. Vi lämnade tjejerna i skolan, utan protester. De gillar verkligen skolan och speciellt fredagar då de har "Faxuellt" som behandlar nyheter i Sverige och världen. Både Jennie och Johanna längtade  till eftermiddagen då de skulle få träffa farmor och Hasse. Micke och jag inväntade deras SMS från flygplatsen, sen skulle vi möta upp dem vid "Print" där de skulle bo. Det föll sig så bra att de körde förbi oss i sin Taxi på huvudgatan, Hasse stack ut huvudet och ropade -"Hallå, hallå". Det visade sig vara tur då chauffören var osäker på att hitta till hotellet. Vi fick svänga in framför Taxi och visa vägen på våra cyklar. Väl framme och incheckade följde vi med till deras mysiga bungalow för att hälsa riktigt och hämta lite packning, till oss, innan de skulle vila.

På eftermiddagen hade vi först utvecklingssamtal med barnas lärare. De sköter sig som de borde och har kommit en bit till på väg vad gäller en del av målsättningen för skolan och deras personliga utveckling, allt som det ska. Sedan åkte vi  hem en sväng och provsmakade en bit av farmors medhavda bagage, MORMOR´s KÖTTBULLAR. Det blev köttbullssmörgås, till mellanmål......Tack, tack Mormor....... Därefter blev det kramar med FARMOR på Print, Hasse bjöd på mumsig choklad. 

 

  

 

 

 

Siktet inställt på Banana rock island

Tre fula fiskar, de var vackrare under ytan

Klart för dyk

Jennie och Josefin myser i fören

Frukttransport mellan båtarna

Johanna och Emelie

Micke´s longtailbåt

Robinson på riktigt?

Så tog vägen slut.............igen

Lunch på Naiyang med Lena och René

Köttbullar, och det är mormor´s också. Det kan inte bli bättre

Välkomstmiddag med farmor och Hasse