Khao Lak

1/1

Jag och Micke vaknade hyfsat tidigt och for ner på byn för att se om det fanns någon Jeep eller bil inne som vi skulle kunna hyra i några dagar. Biluthyrningsfirman hade ingen inne men Jeepen vi hyrt ifrån ett Guest House var ledig. Den fick duga. Vår plan för dagen var nämligen att åka till Khao Lak och eventuellt sova kvar där. Jag for hem i Jeepen och väckte tjejerna medan Micke åkte och lämnade tillbaka den blå bilen. När han cyklade därifrån upptäckte han att framgaffeln höll på att gå av, den var skadad redan när vi köpte den. Han svängde förbi vid cykelreparatören och lämnade in cykeln där för att få en ny framgaffel.

När Jennie och Johanna vaknat till hoppade vi in i Jeepen och skumpade iväg mot Khao Lak. Vi stannade till på ett 7:eleven och åt en "väldigt nyttig" frukost. Den ca 12 mil långa resan i den skralltiga Jeepen gick bra. Tur vi är vana med "gamla rishögar". Jennie började bli hungrig och vi tänkte att vi kanske kunde äta vid havet, vi svängde ner på en väg och hamnade faktiskt vid en restaurang. Johanna var inte alls hungrig och Jennie gick med på att äta lite senare då det bara var ett par timmar sedan vi åt frukost.

Vi körde runt lite och tittade efter hotell, vi följde skyltar frånhuvudvägen svängde av mot havet på fler ställen. Nog fanns det ett och annat hotell, men de var mest överväxta skelett. Det som verkade stå kvar var utblåsta receptionsbyggnader, de antagligen tillhörande bungalowerna var borta. En del påbörjade byggen stod också övergivna och överväxta. I slutet på en av vägarna fanns det faktiskt ett hotell men barnen ville inte bo där, granne med eländet. Vi insåg att vi skulle ha svängt av i södra änden av beachen där det fanns ganska många, idag fungerande, hotellanläggningar.

Vi åkte tillbaka längst huvudgatan och letade matställe och hittade ett som såg bra ut, och det var verkligen till belåtenhet. Maten var toppen, jag och Micke åt Thaimat, Johanna en salamibaguette & Jennie åt snitsel och smörstekt potatis. Snacka om snitsel, den var stor som en halv flintastek och super god. Efter maten hade vi spanat in en väg som skulle leda till en minigolfbana, vi for dit. Stället såg mysigt ut med växter och tegelentré. Det var bara det att det var ganska dyrt, dessutom var det vansinnigt myggigt. Njä, vi hade inte lust att betala 900 bath (180 kr) för att bli uppätna av mygg. Vi fortsatte längst den lilla vägen och kom fram till ett vattenfall. Vi hoppade ur och började gå längst stigen som ledde fram till vattenfallet. Jennie är ganska ormrädd, därför tvärstannade hon när vegetationen tätnade. Det slutade med att jag och tjejerna väntade medan Micke knallade upp själv.

Efter vattenfallet for vi tillbaka mot byn men stannade till vid en gummiplantage odling. På vägen vid odlingen lekte fyra söta hundar, naturligtvis ville Johanna fota dem. Det slutade med att de som arbetade och bodde på odlingen kom fram till oss för att prata. De var hyfsat duktiga på engelska, nått man kanske inte räknar med ute i buchen. Sverige kände de till, Henke Larsson.

Väl nere i byn stannade vi vid polisbåten som blev upp spolad ca 2 km på land vid Tsunamin. Det är makalösa krafter som förstört så mycket för så många och det är helt obegripligt att vågen gick så långt upp på land, men det finns tydliga bevis på det. Efter besöket vid båten styrde vi hemåt. Vi gjorde en avstickare vid Thai Mueang där vi svängde ner mot havet för att se om det fanns något intressant, lite mat i magen kanske. Det var mörkt längs vägen mot havet men vi mötte en och annan bil och moppe. Rätt som det var åkte vi igenom en marknad som var uppbyggd efter vägen vi havet. Vi parkerade och klev ur. Det var en lokal Thaimarknad och vi var de enda västerlänningarna där. Nog fick vi några nyfikna ögon på oss alltid. Det fanns både kläder, möbler och givetvis mat på marknaden. Jennie blev sugen på en annorlunda pannkaka i form av en djurbild, vi ställde oss i kön. Hon såg att en kvinna tappade en 100 bathssedel och Micke sade till henne. Hon blev så glad att hon bjöd Jennie på pannkakan som tack. Johanna, som inte var hungrig, köpte ett skärp i stället. Innan vi kom tillbaka till bilen gick vi förbi ett tält där de spelade bingo, vi stod och tittade men det är svårt att spela då vi är osäkra på de Thailändska siffrorna (tjejerna kan, men det tar tid att tänka till). De vinkade dit oss, vi förklarade dilemmat, No problem. De började säga bokstäverna både på Thai och Engelska, dessutom skrev de upp dem på en tavla. Vi spelade några spel innan vi hoppade in i bilen för hemfärd. Vi åkte tillbaka mot staden och insåg att vi måste tanka. Problemet var att de båda mackerna hade stängt för längesedan, kl 19.00. Vi fick tanka på en mopedmack i stället, lite dyrare men är det slut i tanken så är det. Efter tankningen for vi raka vägen hem till sängen.

 

 

Vattenfallet, undrar om det var större högre upp?

Ibland kan man känna sig liten.

Nog kan man hitta vackra vyer ganska lätt.

Gummiplantage. Träden beskärs, sedan rinner gummimassan ner i en uppsamlingskopp.

Lekande hundvalpar efter vägen.

Johannas favorithund.

Polisbåten.

Jennies fina pannkaka.

Bingospel utan framgång med många leenden

Hög tid att göra som katten Gustaf, ZZZzzzz