Ko Lanta och prutning

30/10 - 31/10

På måndag morgon gick vi upp i hyfsad tid. Rafsade ihop vårt pick och pack, åt frukost på "Yaya" där vi köpt resan vidare till  Ko Lanta. Tråkigt nog går färjan från Ao Nang, via Reileh till Ko Lanta enbart på högsäsong och den har inte kommit igång ännu. Det blev långtailboat till Ao Nam Mao, Lokalbuss till Krabi och AC minibuss till Ko Lanta. Vi delade resväg med resenärer från USA, England och Tyskland så lite engelska fick vi träna. Vid Ban Hua Hin (obs inte tutiststället Hua Hin) fick vi kliva ur minibussen och sträcka på benen medan chauffören körde upp bussen på färjan mot Ko Lanta Noi och byn Ban Klong Mak. Vi fick inte sitta i bilen på färjan och det var skönt att slippa även om det bara var en kort passage. När vi närmade oss land tutade chauffören på oss, - kom alla mina små kycklingar, och alla skyndade till sina platser. Vi korsade Ko Lanta Noi, ön var full av diverse palm planteringar och säkerligen en ö att utforska även om det inte är en turist ö. Nästa färjeförbindelse gick från Ban Lang Sot och över till byn vi känner igen sen tidigare, Ban Saladan, som ligger på Ko Lanta Yai och är den ö vi ska besöka.

Vi hade inte heller här bokat något boende men spanat in några alternativ i förväg. Vi vet att när man går iland vid piren så är det många påflugna "rumsinkastare" på plats och tar emot, vi missade detta spektakel igen eftersom bilfärjeterminalen ligger en bit därifrån. Vi bad minibussföraren att stanna eftersom han var på väg att köra oss till nästa strand (alla har ju "sina ställen" där de själva kärnar en bit extra). Vi förhandlade med en tjej som körde oss till "Andaman Lanta Resort", och vi slog till. De hade bra pris, fräscha rum och frukost som ingick i priset. Hotellet ligger på södra änden av översta stranden "Klong Dao". Vi hade en tanke på att ta en av de andra stränderna då vi redan bott här, men det var så mycket vi ville återse här för att försäkra oss om att det var "som vanligt" efter Tsunamin och det var OK.

När vi fått nyckel till rummet (ca kl 14.00) så var det givetvis poolen som gällde igen. Micke och Johanna gick en liten strand promenad och plockade snäckor. När de var tillbaka så tog jag en lång, rask promenad till norra änden av stranden. Det var förståss svårt att låta bli alla vackra snäckor så jag kom tillbaka till familjen med händerna fulla. Vi byggde en "sandsnögubbe" på stranden och den blev riktigt fin. Snäckor som knappar, ögon och mun, till näsa tog vi en morotsformad korallbit.

På kvällen gick vi till "Cha-ba" eller "Picasso" som restaurangen egentligen heter. Vi råkade äta middag här tre gånger, av sex möjliga sist vi var här p g a att de har två ingångar och den ena går egentligen till en bungalowanläggning. Vi trodde då att vi gick in på restaurangen bredvid men hamnade åter på samma. Maten här är fantastisk, toppen Thai mat och, till Johannas stora lycka, mumsiga köttbullar. De serverar fortfarande lika mumsig mat. Mätta och belåtna gick vi till hotellet, tjejerna busade och jag och Micke läste bok.

Det var ingen stor frukostbuffé på hotellet, Jennie och Johanna hade svårt att hitta något som dög. Det luktade Amerikanska pannkakor och det gillar de, men vi såg inga. Det blev diverse äggrätter i stället. Tisdagen blev en riktigt slö semesterdag då vi njöt av "sommar & sol & häftig pool". Medan Micke satt och läste i skuggan och tjejerna badade och byggde i sanden tog jag en lång rask promenad upp till norra änden av stranden i dag igen, dagens strategi var att låta bli att titta ner och se alla snäckor på vägen mot norra änden, och plocka på tillbakavägen. Händerna började ändå bli fulla innan jag kom tillbaka, som tur var så möttes jag av två leende, glada springande tjejer som gärna hjälpte mig att bära och leta mera. Vi pratade med en svensk mamma, Anna, som var här med familjen på tre veckors semester. Hon berättade att de flesta hon träffat skulle vara på plats betydligt längre. Hon berättade det hon visste om de svenska skolorna och boendena på plats. Hon var nyfiken på hur det var på Winfy skolan och i Kamala så vi berättade.

Mot seneftermiddagen blev det regn och åska. Vi badade en stund till ändå i poolen innan vi började, hör & häpna, frysa. Det blev en varm dusch innan vi tog en promenad till Ban Saladan för att äta middag. Vi åt på en Pizzeria vid vattnet, bredvid gamla lilla färjeplatsen. Det var bra Thai mat och god Pizza, ändå var vi ensamma på restaurangen. Restaurangen bredvid var nästan fullsatt. Konstigt.

Efter maten gick vi in på en typiskt souvenirbutik som hade i stort sett allt. Träspel, vaser, skjortor, byxor, linnen, shorts, väskor, ryggsäckar, strandfiltar och en massa annat. Äntligen hittade jag en enkel väska som jag kan ha kamera, telefon och dylikt i. Nu ska jag fixa detta med prutning själv, måste ju lära mej nån gång. - "how much" frågade jag och väntade mej ett pris på 300 bath. -"100 bath, but for you, 80 bath" sa killen. Jag hade svårt att bestämma mig för vilken färg, svart eller natur, slutligen bestämde jag mej för båda då jag hade räknat med att få betala 300 bath för en, tänkte att jag dessutom kanske hade lättare att pruta ytterligare också om jag köpte två. "Smart" som jag är frågade jag - "two for 150 bath". Killen sken upp och sa - "Thats okay, okay". Micke och barna, speciellt Jennie, som är mer mattematisk och har fattat detta med prutning, kunde knappt hålla sig för skratt. I mitt sista drag prutade jag alltså 5 bath/väska och det är 1 svensk krona. Eftersom killen, utan att jag gett motbud, sa 80bath så borde jag ha fått båda för ca 100 bath (20 kr). So what, jag gillade väskorna och tyckte de var värda 15 kr styck, men inser att det nog aldrig blir någon framgångsrik affärskvinna av mig.

Efter den lysande affären tog vi en Tuc tuc moppe tillbaka till hotellet och gjorde kväller.

 

 

Uppmärkta och klara för avfärd

Färjan mellan fastland och Lanta Noi

Sandgubbe

Andaman sea

Där borta är Phi-Phi öarna

Köttbullar på Picasso, nästan som Mormors!!

Halvmåne i Thailand (månvagga)

Morgon i Ban Saladan

Kvällspromenad till stan

Tuc tuc´s i form av mopeder med sidovagn är vanliga på Lanta, alla fyra fick plats.