Resedagbok

Ayuthaya

2/3 - 4/2

Soluppgången hade vi tänkt titta på innan vi rullade vidare, det var bara att kliva upp före sex, på fredagen, och traska ner till havet och sätta sig på stranden och vänta. Vi satt där alla fyra och insåg att den riktigt vackra soluppgången skulle vi missa då himlen var täckt av ett tjockt molntäcke med några små gluggar. Vi satt ändå kvar tills det ljusnat innan vi gick tillbaka till hotellet för att packa ihop det sista och äta frukost.

Alla väskor fick åter plats i bilen, vi med som tur var och vi rullade iväg. Vår första anhalt var nya flygplatsen i Bangkok, Suvarnabhumi, för att lämna vår tunga väska. Om vi åker på övervikt när vi ska flyga hem vet jag några saker jag kan pruta bort som tur är, annars får vi väl sätta på oss en hiskeligt massa kläder så ordnar det sig kanske.

Vägen mot Bangkok var vi inte ett dugg oroliga för, men hur skulle vi ta oss smidigast igenom? Vi hade missat en enkel avfart på kartan men det ordnade vi till när vi fick syn på det, åkte en annan väg mot den väg som såg bäst ut och hamnade precis där vi tänkt. Sen fortsatte allt att gå om smort, vi for genom en vägtull i den södra delen av huvudstaden, stannade och åt lunch och for sedan vidare. Det tog hur lång tid som helst att ta sig från ena sidan till den andra, trots att det bara var ca 8 mil. Vi fick se några bakgator, stora vyer över Bangkok med Skyskrapor. Gammalt och nytt verkar finnas i en salig röra, skräp på ena sidan vägen, snyggt och städat på andra. Gamla väderbitna hus blandat med nya fräscha och mitt bland dessa, påbörjade övergivna byggen. Palmer och grönska som sticker upp här och var bland betongen. Gamla bilar, nya bilar, skrotiga lastbilar och nya. Egentligen ser det ut som utkanten av vilken storstad som helst antar jag.

Efter bra team work mellan mig och Micke, då jag läste karta och Micke körde, var vi äntligen framme vid flygplatsen. WOOW, ganska stor kan man säga, men överskådlig. Vi åkte ett varv runt innan vi tog av till parkeringsplatsen, eller snarare det största parkeringshus vi någonsin sett. Helt sjukt vad många bilar det måst få plats. Ändå var nästan varenda parkeringsplats upptagen, tur de har välutbildade parkeringsvakter. Vi fick ställa oss på ledet bakom de parkerade bilarna med växeln ur och hjulen rakt fram. Det är så de löser det, om vi står i vägen för en bil knuffar de undan våran så den som parkerat kommer ut. Måste se roligt ut då det kan stå 10 - 15 bilar på rad efter varandra som behöver flyttas.

Vi tog vår tunga väska på en vagn upp till inlämningen och checkade in den vid väskinlämningen, enkelt och smidigt. Kostnad 100 bath per dygn, dyrt men det får det vara värt. Vi vet att det går att lämna väskor billigare på andra ställen men det känns smidigt att ha väskan på rätt plats när det blir dax att flyga hem.

Den fortsatta resan mot Ayuthaya gick precis lika bra som tidigare med minst tvåfilig väg ända fram. Ändå håller de på att bredda med minst en fil till. Vi åkte igenom två vägtullar till innan vi kommit ut ur Bangkok och sammanlagt tullade vi oss igenom för 100 bath. Trots de två filerna vill folk köra först och tränger sig så fort de har möjlighet. En ambulans kom med sirenerna på och trafiken flyttade sig snabbt åt sidan, en bil slängde sig snabbt som ögat efter Ambulansen och for enkelt med i vinddraget efter den.

Jo jo men. Nog finns det minst en här också. En sån där svensk sak på fyra hjul,,, hm,hm,,, med lister och crom, ratt i backelit, Carlifonia vit, äkta galon i skinnimitation en gammal Amazon, en gammal Amazon. Mmm, en sån var det, en vanlig, och fin hann vi se att den var. Mmmm vad jag ska pussa på min när jag kommer hem. Synd att kameran var för långsam att fota denna vackra tingest. Micke hann se grillen och det var en äldre än -65 i alla fall. Vi har sett otroligt många gamla klenoder vi inte hunnit fota, oftast i utmärkt skick. Bubblor kan jag lova att det kryllar av i hela den del av landet vi varit i.

Mot middagstid var vi framme i Ayuthaya, efter ca 40 mil i bil på en dag. Låter inte så mycket men det tog mycket tid genom Bangkok och vi har i stort sett setat i bilen från 8.00 - 17.30. Guest houset vi sett ut var fullt och vi orkade inte leta, vi bad om tips på boende. Det blev ett hotell River Veiw Place. Första intrycket var mindre bra då det luktade fukt och mögel i lobbyn, jag höll på att backa kan jag säga. Tur vi kollade in rummen då de verkligen var fräscha, utan lukt och dessutom stora som hav. Tjejerna hade gott om plats för sina läxor, med var sitt skrivbord, ändå fans ett bord till datorn och ett litet bord med två fåtöljer där man kunde kura ner sig med en god bok. Två king size sängar fanns, 2m breda, helt ok för oss som vant oss med två vanliga dubbelsängar. Rummet föll oss i smaken och vi slog till trots att det var något dyrare än vi tänkt, 1 600 bath, men billigt med tanke på vad vi fick.

Nöjda med rummet tog vi hissen ner till bilen för åka en sväng och leta mat. Mat och boende är vad man letar efter på nya ställen där man hittar mindre bra. Vi körde faktiskt mer än ett varv runt ön innan vi hittade vad vi sökte, ett matställe vid floden. God mat, trevlig ägare (som under tiden blev rätt dragen) och vacker utsikt i mörkret. Ljudet av långtailmotorer och de RIKTIGA Tuc Tucarna räcker långt. Mätta for vi sedan hem för att läsa (läxor) och sova.

Ayuthaya har en intressant men tragisk bakgrund. Staden var Thailands huvudstad mellan 1350 - 1767 då den, på grund av stor förstörelse efter krig, flyttades till Tanburi. Ayuthaya betyder oslagbar eller oangriplig, angripen och förstörd blev staden senare men många ruiner står ståtligt kvar. Allt talar för att staden måste varit vacker under sin storhetstid.

Vår tanke var att klara av Ayuthaya på en dag, det visade sig vara svårt då det finns hur mycket som helst att se. Vi började med en båttur på floden, runt ön. Det var nog den härligaste upplevelsen här. Vi stannade vid ett tempel, Wat Phanan Choeng, bland annat för att titta på en jätte Buddha, 19 meter hög. Det visade sig att han var under renovering och vi såg ganska lite av honom, mest byggnadsställningar, ändå var välsignelserna i full gång. Efter att vi beskådat Buddha for vi vidare på kanalen mot en gammal tempelruin, Wat Chiwatthanaram. Det är spännande, kusligt och intressant att vandra runt bland alla dessa krigsskadade byggnader med Buddha figurer överallt. Det som slår en mest är att kriget gjort alla Buddha statyer huvudlösa, kanske för att det var det värsta man kunde göra på den tiden då man slogs med enkla vapen och eld. Vi for igenom en liten kanal där vi kunde se hur Thailändarna bodde, många barn badade i kanalen, med det lortiga vattnet. Glada med ett leende på läpparna vinkade de till oss, vi vinkade givetvis tillbaka. De flesta hus hade en egen trappa från tomten och ner i floden. Flod turen var toppen och vi fick vi fler tips och idéer genom den.

Ibland känns det som vårt liv styrs av mat och på grund av hungern tog vi oss till en mysig liten restaurang för att få i oss lite mat. I bland vinner man och ibland förlorar man. Maten var ganska smaklös men helt okay då vi blev mätta. Vi for till hotellet för ett dopp i poolen. Jag och Micke turades om att slumra sött, läsa bok och skriva på hemsidan.

Fram emot femtiden for vi åter iväg för att beskåda forntiden. Första stoppet blev vid Wat Ratchaburana, en tempelruin. Därefter letade vi länge för att hitta till en stor, liggande, Buddha vid Wat Lokayasutharam. De kartor vi fått över Ayuthaya är mindre bra, därför får man chansa lite på vägarna och det tar tid att finna det man söker. Tjejernas största vinst vid den stora Buddhan var de söta hundarna som finns lite här och var. En intressant grej är att bara titta när buddisterna hyllar sin gud. En ung kille med värsta fläskmärzan stannade till, köpte rökelse, ljus och blommor för att hylla offra till Buddha, killen måste gjort stordåd med tanke på vad hans bil måste kosta, det räcker nog inte med två miljon Bath ens (400 000 kr). När vi var nöjda for vi, i skymningen, till Wat Mahathat där det finns ett Buddha ansikte ingjutet vid ett träds rötter. Hela templet var hur vackert som helst i mörkret vill jag lova. Dessutom var det i detta tempel de hittat stora skatter vid en undersökning av huvudtornet 1956.

Vid floden ligger flera restaurangbåtar, vi lyckades bara nästan finna en. Restaurangen hade mycket riktigt en båt liggande vid flodkanten men de serverade maten på land. Maten var hur som hels god. Micke och jag tog in en stor fisk att dela på, jag åt ganska mycket även om jag inte uppskattar fisken helt ännu, tur Johanna hade sparat lite av sin Tom Ka Gai. Kvällen avslutade vi med läxor och kortspel på hotellet, i vårt stora rum.

Söndag morgon och dax att stänga väskorna och packa in i bilen för vår sista etapp i bilen med destination Chaing Mai. Innan vi lämnade Ayuthaya gick vi på ett national museum. Tänk vad intressant och spännande det kan vara att gå runt och titta på gamla Buddha figurer, stora och små, gjorda i trä, sten, guld och vilka fler material det nu var. Det mest intressanta var de skatter de hittat vid Wat Mahatat, det var många vackra guldföremål och även silver. Tänk vilken känsla det måste vara att finna så gamla föremål. Vi insåg att det hade varit bra att besökt museumet först för att få bra vägledning till vad vi kunde se. Vi hade ändå tur som sett de flesta ställen som nämndes i museet.

Nöjda med vårt museum besök for vi till det sista templet för den här dagen, Wat Yai Chai-mongkol. Där finns ytterligare en stor, liggande Buddha i mycket bättre skick än den vi tittade på i går. Detta tempel består också som de tidigare av en del ruiner och Buddha låg i ett otroligt stort rum, utan tak då det och mycket av väggarna var borta. Vi gick in i templet och tittade, det var tjockt med folk, svettigt och varmt så det blev en liten sväng. Ute var det lika varmt och svettigt men vi gick upp och in i ett torn för att se det stora hålet i mitten av själva byggnaden som ofta leder ner till skattkammaren. Det var mörkt men man kunde urskilja och höra fladdermössen som hängde i taket, lukten gjorde att vi blev kortvariga i tornet. Istället gick vi ut och tittade på den vackra gården innan vi tog plats i bilen för att fara vidare norr ut.