Tänk vad tiden går fort

Tänk att vi varit här i fyra veckor nu. Det känns som en evighet sedan vi satt på Arlanda och åt lunch, med en orolig Jennie som ville slippa flyga. Det har hänt så mycket och vi har fått uppleva massor, ändå har det egentligen inte hänt något speciellt, vi lever ju bara ett "vanligt" liv här med diverse rutiner och dagliga göromål.

Måste erkänna att när vi väl landat och kom fram till hotellet, då för fyra veckor sedan, kändes det rätt konstigt. Den första kvällen och natten kändes allt helt fel, ändå skulle man peppa, speciellt Jennie, att allt var så bra och att det skulle kännas bättre om några dagar. Efter ett par dagar kändes allt bra på riktigt, först för oss vuxna och senare även för tjejerna. När vi hittat huset och flyttat in blev allt toppen och jag tror vi kände oss som hemma nästan med en gång. I vilket fall kände jag så. Vi har berättat för tjejerna att även vi tvivlade över vårt tilltag emellanåt de första dagarna men att det snart gick över. För egen del handlade det mycket om hur vi bodde på hotellet, egentligen bodde vi riktigt bra, på högsta (fjärde) våningen. Problemet var att det blåste mycket, rakt mot dörrarna på balkongen, så jag hade svårt att sova. Fick hela tiden för mej att det var en stor våg som dånade, lite oro från Tsunamin måste ändå finnas i mitt undermedvetande.

Väl flyttade till huset så sov jag gott med en gång, kände mig trygg antar jag. Tjejerna sov också bra, det enda som störde vår sömn var Johannas envisa hosta. Hon är fortfarande efter fyra veckor förkyld, mest snorig. Den första veckan i  skolan var lite nervig, jag oroar mej ju så mycket. Det är bara att spela cool och låta Micke, som är cool, ta över de svårare situationerna så det blir bra för tjejerna. Det var ju pirrigt för dem med, att börja skolan, men efter en vecka flöt det på hur bra som helst och nu trivs de jättebra. Johanna tycker engelskan är svår, men hon är riktigt duktig tycker jag, och hon kan mer än vad hon själv tror så det är bara självförtroendet som måste puttas på lite så blir det också bra.

I början, medan vi gick överallt, kändes det som om vi jagade mat. Hade man glömt att köpa nått så fick man vackert vara utan eller ta en 40 minuters promenad tur och retur till byn. Om vi åt middag nere på byn då gick vi dit och tog en Tuc Tuc hem, oftast tillsammans med grannarna. Sen köpte vi ju Cyklar och livet blev hur enkelt som helst. Ungefär samtidigt började vi laga mer mat också. Det är otroligt hur snabbt man vänjer sig med hur saker fungerar. När vi ska diska, som vi gör en till tre gånger om dagen, måste vi först koka vatten för att få det varmt. Så verkar det funka i de flesta hus, tur vi köpte en vattenkokare (seg & långsam men "so what"). Gasspisen är helt OK, har vant mej med den också men då är det ju kakel överallt och inget i närheten som kan ta eld. Myrorna har jag också lärt mej hantera, de finns överallt men visar sig bara när man är för långsam eller slarvig att torka snyggt i köket. Myrorna är verkligen helt otroliga och gör verkligen skäl för smeknamnet "STÄDARE". Det kan man se på två sätt. Endera är det bra att de kommer och städar efter en eller så är man bra på att hålla rent om man inte ser dem.

Jag har insett att om jag ska börja springa så måste jag lägga mej tidigare eller se till att få lite siesta på  dagen. Man måste springa på morgonen vid 06.30, senast annars blir det för varmt. Jag går på gympa en till två gånger i veckan, vi är ett gäng tjejer som ses hos en tjej, under hennes hus. Hon har "snickrat ihop" ett riktigt bra gympa pass fast hon aldrig varit ledare tidigare. En gång i veckan går vi, även Micke, på Yoga.

Det är många saker man förundras över, allt ifrån hur människor lever till hur el ledningarna hänger. Hur torftigt människorna än bor, i hus eller i plåt- eller trä skjul, så har de alltid en TV och mobiltelefon. Ofta har de även en bil och då ofta en snygg pick-up. Att det ofta blir strömavbrott när det regnar är inte alls konstigt, det sprakar från el ledningarna fast det är torrt och soligt. Om det börjar regna på kvällen, går Jennie och Johanna och hämtar sina pannlampor, de förbereder sig för strömavbrott. Det är vackert att titta upp i bergen precis efter att det regnat, Det ser precis ut som det brinner, röken ligger vit och tung, det är fukten som stiger mot himlen.

Jag tror att jag passar in i det här landets kultur, jag känner att jag oftast gör saker, cyklar, handlar, badar, läser, gympar mm, med ett leende på läpparna. Det är som Micke säger: de e bara å leee & vinka. Speciellt om man inget förstår. Fniss, fniss. Man känner sig faktiskt mer nöjd om man ler, samtidigt är det lättare att le när man känner sig lycklig, och det är jag. Ja, ja, trams, trams men det är sant. Jag är med andra ord rätt bra på att "leee & vinka", gör det varje dag när jag hälsar på människorna längs vägen när vi cyklar, de gör samma sak.

Det är härligt att sitta ute på kvällen och höra alla ljud från grodor och syrsor och vad mer djur det nu kan vara som lever på den grönskande plätten utanför vårt hus. Tänk att få somna till det varje kväll, bäst att man verkligen njuter av det medan man är här. När vi väl kommer hem kommer jag nog att tycka det är fööör tyst på kvällarna.

Hittills har vi faktiskt badat och solat rätt sparsamt. Det har blivit någon eftermiddag ibland. Bada och sola kommer vi nog att hinna med ändå så det räcker och blir över. Det känns bra att vara lite försiktig med solen också, har ingen lust att bränna mej.

Måste berätta att jag ser fantastiska bilar varje dag, tyvärr är jag en på tok för långsam fotograf. Funderar på att sätta mig i ett gathörn någon dag och knäppa kort på bilar, det finns uppenbarligen en del "kult bilar" också. Det är skoj att få syn på en Bubbla, WW 1500 eller en välvårdad gammal Volvo. Annars är Isuzu D.max  eller Toyota Hilux, med "rätt" extrautrustning de mäktigaste jag sett hittills.

Ja, vad gör då jag och Micke på dagarna förutom att Gympa och Yoga. Hmmm, dagarna bara försvinner, tvätt, städ, handla, laga mat och andra vardagssysslor tar myyycket mer tid än hemma. Vi börjar komma underfund med hur man kan "spara tid" och kunna "softa" lite mer, det vi egentligen gilla till tusen båda två. Vi kanske egentligen är riktiga latproppar båda två. Ha ha...  Annars cyklar vi runt, åker en sväng med grannarna på deras flak, äter lunch på nått trevligt ställe (gillar moppestånd eller dela på en grillad kyckling i parken), läser, servar cyklarna som alltid gnisslar nån stans mm. Vi tar dagen som den kommer och njuter, mer och mer för varje dag.   Med andra ord så :

VI HAR DET BRA!!!!

 

 

 

Förväntansfulla & trötta, framme i Bangkok, väntar på planet till Phuket.

Blåst, regn & stora vågor välkomnade oss i Kamala.

Det brinner på berget!!! Nej, det är bara fukten som stiger mot himlen efter ett regn.

Spring å hämta vatten, spring å hämta vatten.   20 L räcker ca två dagar.

Är inte tillräckligt stor i truten...

Poolen på Print hotell

Kuckeliku, under locket finns det mat nu....

Hungriga efter 1,5 timmars Yoga. Vid vårt favoritmoppestånd med bord dessutom.

Lyckliga jag som får åka Pick-up flak. Hi, hi.

Rida på stranden, helt OK.

Spår efter Tsunamin.

Mmmm, gott i gräset efter lååång cykeltur.

Vackert med regn.....